Italian c1370-c1424 Lorenzo Monaco Gallery was a Florentine painter. He joined the Camaldolese monastery of Santa Maria degli Angeli in Florence in 1391, but he left monastic life before making a lifetime commitment. Despite this fact, he has traditionally been called "Lawrence the Monk." His work shows the influence of the International Gothic style of the late fourteenth century, as well as that of the Sienese school.  Related Paintings of Lorenzo Monaco :. | Incidents from the Life of Saint Benedict | The Annunciation with SS.Catherine,Antony Abbot,Proculus,and Francis Christ Blessing | Scene from the Life of St.Onuphrius | The Annunciation | Virgin and Child Enthroned with Sts John the Baptist and John the Evangelist |
Related Artists:
Charles Amedee Philippe Van Loo
French Painter, 1719-1795, was a French painter of allegorical scenes and portraits. He studied under his father, the painter Jean-Baptiste van Loo, at Turin and Rome, where in 1738 he won the Prix de Rome, then at Aix-en-Provence, before returning to Paris in 1745. He was invited to join the Academie Royale de Peinture et de Sculpture in 1747, and that year he married his cousin Marie-Marguerite Lebrun, daughter of the painter Michel Lebrun (died 1753). Among his brothers were the painters Francois van Loo (1708-1732) and Louis-Michel van Loo (1707-1771).
Francois Lemoyne
Paris 1688-1737
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.